tisdag 22 november 2016

Förlovningen

Torsdagen den 6.10 for vi till Ikea för att köpa en fåtölj åt Ollis föräldrar. Vi skulle åka och hälsa på dem på veckoslutet och ha en inflyttningsfest. Ollis moster skulle också komma från Sverige. Jag frågade Olli om vi borde köpa något annat också som inflyttningsgåva. Han sade att det inte behövs och jag tyckte att det var en aning märkligt. Varför vill han inte köpa något åt sina egna föräldrar? Nå, jag tänkte att jag på vägen kan köpa något i smyg från ABC:s presentbutik. 

Olli slängde snabbt in stolen i bakluckan och jag trängde in sittdynorna. Mystiskt att stolen inte riktigt vill få plats i bakluckan fast där knappt finns något annat och fåtöljen inte alls var så väldigt stor.

På fredag morgon packade vi sakerna inför veckoslutet. Ollis mosters flyg skulle landa vid Helsingfors-Vanda flygfält kl. 12.50. Vi hade bestämt kvällen innan att vi startar 12.15 för att hämta henne. Klockan var redan 12.25 då jag frågade Olli att borde vi åka iväg. Vid dörren frågade jag om han kommit ihåg äppelsylten som vi skulle ta med till hans föräldrar. Det hade han inte. Vi städade också baksätet så att Ollis moster skulle få plats i bilen.

Vi hade just kommit iväg då Olli insåg att han glömt telefonladdaren hemma. Jag började gräva i min handväska för att kontrollera om jag tagit med min. Men min handväska är en aning svår att hitta saker i så jag tänkte att lika snabbt så svänger vi om och Olli hämtar sin egen som att jag kanske hittar min. På väg igen och nu skulle Olli ännu tanka! Jag hatar att vara sen men tänkte att eftersom det är Ollis släkting så är det han som får skämmas om vi blir sena så kommenterade inte ens saken. För att lugna mig själv måste jag ändå kontrollera i fall flyget är i tid. Det visade sig att det redan landat en aning i förtid. Typiskt!

Vi stod vid porten för ankommande flyg och diskuterade flygfältet och vilken betydelse det haft för vårt förhållande. Jag har många gånger varit och överraskat honom på flygfältet när han har kommit hem från jobbresor. Jag träffade också en del av hans släktingar för första gången där. Flygfältet har också varit förknippat med sorg då Olli kort efter att vi träffades åkte till Budapest för obestämd tid för att jobba där och har även senare under vårt förhållande åkt dit då och då för att jobba.

Ingen moster syntes till och Olli föreslog att vi skall gå upp en trappa till avgående flygens entré eftersom hon nångång har väntat där. Jag föreslog att han kan gå så stannar jag och väntar så att vi inte går i kors. Han insisterade på att vi båda skall gå upp. Under en bråkdels sekund tänkte jag, tänk om det är nu han friar men glömde det lika snabbt som tanken dök upp, för jag brukar få sådana känningar ganska ofta och de brukar ju aldrig vara verkliga. Jag tänkte ändå att det för säkerhets skull kunde vara bra att följa med för man vet ju aldrig.

Ingen moster där heller så vi gick tillbaka ner. Nu märkte jag att Olli började bli riktigt nervös. Jag klappade honom på ryggen och sade att hon säkert kommer snart och att jag vet känslan. Det kan vara nervöst att vänta på någon när man inte vet om de redan kommit, men att vi ju snart kan ringa henne om hon inte dyker upp. Men då drar Olli mig lite mer åt sidan och säger: "Eftersom du har överraskat mig så många gånger på flygfältet så är det min tur nu." Så tog han fram en ask ur fickan och knäböjde och frågade om jag vill bli hans fru. Jag var så chockad att jag bara sade nej, nej, nej hela tiden men fick svarat ett ja på frågan.

Jag förväntade mig att mostern skulle dyka upp vilken minut som helst och att vi fortfarande var på väg till Virojoki till Ollis föräldrar men överraskningarna tog inte slut vid frieriet. Olli sade att mostern inte kommer utan det är vi som skall flyga och så tog han fram våra pass (det var dem han hade glömt då han hämtade "laddaren"). Han hade bokat en överraskningsresa till Prag. Dessutom hade han köpt ett lås med våra initialer och koden för låset är vår förlovningsdag 7.10, som vi sedan låste fast i en bro i Prag. Vi gick tillbaka till bilen och där hade han gömt en resväska som han hade packat med sådant han visste att jag inte själv kommer att packa med till hans föräldrar. Därför hade det varit trångt med fåtöljen, som nu med äppelsylten fick stanna kvar i Finland.

Det var nog den bästa överraskningen någonsin och att han lyckade hålla allting hemligt! Det var nära att jag hittade ringen och låset när vi hade städdag på torsdag och hotellreservationen var först gjord med vårt gemensamma Hotels-konto som är i mitt namn, men till all lycka märkte Olli det före han hann bekräfta bokningen. Det hann ändå komma e-post till mig att har reseplanerna till Prag blivit på hälft men till all lycka beställer jag på hotels nyhetsbrev så reagerade inte desto mera på det när det kom.











Inga kommentarer:

Skicka en kommentar